Ligger som ett apatiskt flyktingbarn i sängen och försöker sova. Sova är lite av höjdpunkten på dagen, för då har jag äntligen nått o ”göra”. Börjar bli riktigt trött på att inte kunna gå som vanligt och göra vanliga saker, som att jobba.
I morgon är det dags för lite sjukgymnastik, då har jag iaf nått o göra en liten stund.
Är numera utskriven från hospitalet i Västervik. Riktigt skönt, men det kunde varit bättre. Jag kunde nämligen suttit i Singapore och smuttat på en Singapore sling, grillat sönder min bleka kropp i obarmhärtigt solgass, blivit biten av de märkligaste djuren för att sedan komma hem till Sverige och klämma ut larver ur kroppen. Bott på en ”paradis ö” några dagar och inte känt ett enda bekymmer. Men inte då…
Har försökt döva denna besvikelse genom att köpa ny bil, det hjälpte ungefär ett dygn. Nu e jag lika bitter igen. Bitter, bittrare, Gustaf….
Spring iväg och dö era små, äckliga, vidriga bakterier som äter mitt ben! Om det inte vore för er så skulle jag vara hemma nu och ha det tusen gånger roligare än här på sjukan.
Kan numera även gå i trappor med kryckor, köra bil och resa mig utan stöd. I morgon blir det röntgen och expertutlåtande av ortopeden Örjan. Spännande!
Nu ligger man här, på verandan i sitt föräldrahem och bar suger åt sig av sommaren. Är så fantastiskt skönt att slippa sjukhuset för en stund och bara njuta av värmen, lukten och utsikten här på landet. I bakgrunden hör man Nisse som klipper gräs meddans morsan lagar mat.
Just nu har jag det ganska bra.

